Mona, 80, ville dansa på krogen – nekades inträde
80-åriga Mona Hedlund drar lätt med fingrarna över sina kjolar och klänningar i garderoben på Söderkulla i Malmö. De flesta är blommiga och färgsprakande.
– Den här är min dansfavorit, säger Mona och hakar av en klarröd, veckad kjol från klädstången.
Hon sätter den framför den turkosmönstrade klänningen hon har på sig och svänger på höfterna.
Mona har många klänningar och kjolar som passar för dans. Foto: Cecilia Ahle
Mona har varit ute och dansat på krogen i flera år nu. Varje fredag och lördag har hon speciella ställen hon går till, ibland flera stycken på samma kväll. Varje gång ser hon till att klä upp sig ordentligt. Tar matchande halsband, puder på kinderna och dansskorna på.
– Jag började på gamla dar att dansa ute. Jag tycker mycket om det. Det är bra motion att röra på kroppen och så kan man snacka lite med någon. Annars är det ensamt.
Mona går alltid ut och dansar själv. Foto: Cecilia Ahle
”Jag bara måste komma ut”
Sedan Monas man dog för tio år sedan har hon varit ensam. Hon pekar på det svartvita bröllopsfoto som står högst upp i en hylla i vardagsrummet i hennes lägenhet. Det var för hans skull som hon flyttade till Malmö på 60-talet från Göteborg. På dansgolvet på hennes favoritställen träffar hon folk som dövar ensamheten han lämnade efter sig. Det är de mötena som får henne att fortsätta.
– Jag bara måste komma ut. Jag kan inte sitta hemma och vänta på att jag ska kola vippen, säger Mona och ser allvarlig ut.
Mona tycker om att känna sig fin och tar både puder och mascara innan hon går ut. Foto: Cecilia Ahle
Men på den senaste tiden har det tagit stopp i dörren på krogen, nu två gånger i rad på samma ställe. Sist skulle Mona gå in tillsammans med tre andra kvinnor som hon hade träffat ute. Två av kvinnorna kommer in, men Mona får vända utan någon som helst förklaring. Den fjärde vägrar gå in när inte Mona får.
– Vakten ville varken ge mig en motivering till varför han nekade mig eller hämta chefen som jag bad om. Jag har inte gjort något fel där. Det har aldrig hänt något och jag dricker inte ens alkohol när jag är ute. Man ska vara vacker för att komma dit, men jag hade ju piffat upp mig, säger Mona.
Läs också: Tidigt bäst-före-datum i arbetslivet: ”Ingen talar om det men alla vet det”
”Blir arg och ledsen”
Efter några dagar ringer Mona upp chefen. Han lägger på luren i hennes öra. Hon får aldrig någon förklaring till varför hon gång på gång inte får komma in och göra det hon gillar bäst.
– Jag blev så arg och ledsen. Det var precis som om man inte hade något värde som människa. Jag gick ju bara dit för att dansa, säger Mona ledset.
Mona gillar att bugga loss, speciellt till 70-80-tals musik. Foto: Cecilia Ahle
Hon tror att det kan handla om åldersdiskriminering. Mona är 80 år och många på uteställena är oftast yngre.
– Det handlar om att jag är gammal. De andra tjejerna jag gick med var mycket yngre än mig.
– Det är ju det som är roligt, att det är blandade åldrar. Jag känner mig yngre när det är ungdomar också. Är jag bara med gamla så känner jag mig gammal också.
Gillar att bugga loss
På den mörka soffan ligger en påbörjad stickning av en baby-filt. Ibland går hon och stickar på ett stick-café i närheten. Sen skänker hon filtarna till en församling. Det finns mycket fattigt folk i Sverige, menar hon.
Mona kan inte tänka sig att vara utan sina danskvällar. Foto: Cecilia Ahle
Mona plockar upp förstoringsglaset som ligger bredvid stickningen. Programmet för Malmöfestivalen har kommit och hon är mitt uppe i att ringa in dansband hon är intresserade av. Lasse Stefanz och Perikles har redan fått en cirkel.
Läs också: För gammal för jobb vid 40 – tre röster om ”ålderismen” i arbetslivet
– Jag dansar allting förutom gammeldans, det tycker jag inte om. Fast, har jag en snygg karl att dansa med så går det också. Riktig pop och disco kan man bugga loss riktigt till.
Mona läser noga igenom festivalprogrammet. Foto: Cecilia Ahle
Snart är det fredagkväll igen. Då kommer Mona återigen piffa upp sig. Välja något blommigt eller färgglatt ur garderoben. Ta på matchande halsband, puder på kinderna och dansskorna. Till stället hon blev nekad i dörren kommer hon inte gå fler gånger, men dansen kommer de aldrig kunna ta ifrån henne.
– Jag kommer fortsätta så länge jag orkar. Vi får se hur länge det blir, säger Mona.
Text & bild: Cecilia Ahle
Missa inte: Håkan, 60, nekades lån på grund av ålder
